Skogkattens ursprung

Varifrån kommer skogkatten ?

Det finns olika teorier om skogkattens ursprung. En teori är att vikingarna tog med sig långhårskatter från Turkiet eller kanske ännu längre bort ifrån.
De katterna parade sig med europeiska korthårskatter och på så sätt skapades en katt som visade sig ha en mycket bra anpassad konstruktion både päls- och kroppsmässigt.
Så småningom utvecklades den vidare genom naturligt urval och anpassade sig till det hårda och kalla klimatet i norra Skandinavien. Detta har gjort att endast de största, kraftigaste och smartaste katterna överlevde.
Norrmännen har själva sagt att rasen är skapad av snö, kyla, regn, norsk skog, buskar och snår, av svält och rädsla.

Vattenavstötande päls

Pälsen har en mycket speciell uppbyggnad. Den är uppdelad i två skikt, underpäls och överpäls. Underpälsen är tjock och isolerar bra mot kyla. Överpälsen är lång, blank och grov, dessutom vattenavstötande för att klara av det både kalla och fuktiga klimat som råder i Golfströmmens gränsland.
En päls som fungerar på samma sätt hittar vi hos en del av djuren i skandinaviens vilda fauna, tex. lodjur och räv.

Springer i spiral

Utmärkande för skogkatten är de höga benen där bakbenen är högre än frambenen och de mycket kraftiga klorna.
De högställda bakbenen har de bla stor nytta av när de jagar i djup snö eller högt gräs.
De kraftiga klorna i kombination med de långa benen har gjort skogkatten till en alldeles ypperlig trädklättrare. Skogkatterna är kända för att ha ett eget sätt att ta sig ner ifrån träd. De hasar inte ner med bakdelen först, utan springer ner i spiral med huvudet före och hoppar rakt ut i luften någon meter från marken.

Avelsarbetet sätts igång

De Norska skogkatterna levde vilt men också som gårdskatter. Rasen minskade med tiden i antal eftersom människan inkräktade på dess livsbetingelser på olika sätt.
Tack och lov var det ett antal människor som insåg att något måste göras, eftersom rasen höll på att utrotas.
Arbetet började redan på 1930-talet.
Premiär för skogkattens deltagande på en utställning skedde i Oslo 1938. Den danske domaren på utställningen lovordade rasen och uppmanade norrmännen att fortsätta på den inslagna linjen. Tyvärr kom världskriget emellan och arbetet avbröts.
Det dröjde ända till början av 1970-talet innan avelsarbetet kom igång igen när några entusiaster slog larm om att Norges nationalras höll på att försvinna.
Det bildades en arbetsgrupp som for land och rike runt och samlade ihop ett par hundra typenliga skogkatter som motsvarade den standard som man hade satt upp.

Experimentstamtavlor

Eftersom katten inte var godkänd som ras gavs skogkatterna rätt till en experimentstamtavla (kontrollstambok) med experiment(kontroll-)nummer för var katt av NRR (Norges Rasekattklubbers Riksforbund).
Man började att linjeavla, dvs. man parade nära besläktade djur med varandra och gjorde sedan en parning med en obesläktad katt efter tre generationer. Noviser* användes ej den första tiden, utan endast katter som fått experimentstamtavlor av NRR.
*Novis=katt utan registrerade föräldrar som på två utställningar av olika domare blivit ansedd vara så rastypisk att de kan godkännas och få kontrollstambok.

Rasen erkänns

Att Norsk skogkatt är en speciell ras fick uppfödarna bevisa genom att sända hårprover för analys. Svaren på analyserna visade att katten är en äkta (semi)långhårskatt.
Detta faktum plus fotografier, rasstandard och experimentstamtavlor på ett visst antal katter framlades för FIFÉ:s generalförsamling i Wiesbaden 1976. Rasen väckte uppmärksamhet men blev endast preliminärt godkänd, utan CAC-status.

Året därpå, när generalförsamlingen hölls i Paris, lyckades norrmannen Carl-Fredrik Nordanes övertyga dem. Vid det laget fanns det mer än 100 avkommor från exp.katterna och den Norska skogkatten blev en internationellt erkänd ras med CAC-status.Numera är som bekant rasen godkänd att tävla på alla nivåer.

I Sverige

Katterna fick inte lov att exporteras från Norge innan de hade minst tre generationer i stamtavlan. De första skogkatterna, som var två honor, kom till Sverge 1977. Dessa var Mjavo Sarda och Pans Tuppen.
Sedan dess har rasen haft en explotionsartad utveckling och numera räknar man att det finns ca. 6000 (1994) skogkatter i vårt land.

TEXT:ÖöJerry Engstrm och Aliosha Romero.