Familjen Engströms skogis historia!

Det började 1981 av en tillfällighet.
Vi hade planer på att skaffa en raskatt och var väl inställda på en Helig Birma eller  Colourpoint Perser från början, men ödet ville annorlunda. Vi lästa en annons i Göteborgsposten om en långhårskull.
Jag ringde och frågade vad det var för något och fick svaret att det var Norsk Skogkatt eller skaukatt som man ofta sa på den tiden. Först trodde jag att det var ett skämt, men så var inte fallet. Hon som svarade hävdade med bestämdhet att det inte var en Norge historia utan en riktig kattras. Då drog vi oss till minnet att vi hade sett en artikel i Året Runt något år tidigare om en ny kattras från Norge. Vi kom ihåg att det sas vara en mycket trevligkatt. Vi bestämde oss för att åka till Göteborg och titta på undret, det fanns nämligen bara en kattunge kar och det var en honkatt, jag hade väl egentligen tänkt mig en hankatt men man är väl inte sämre än att man kan ändra sig.

Vi åkte till lskroken i Göteborg och hittade fram till Linnea Tissell, som hade tagit hand om mamman och kattungarna efter att de hade varit omhändertagna för vanvård. Vi steg in i köket och hon släppte in kattungen. hon gick en liten runda i köket, sen gick hon fram till mig och hoppade up i mitt knä och lade sig till rätta."Det var enda gången tror jag, som hon låg i mitt knä, annars låg hon alltid bredvid med tassarna uppe i knät eller mellan benen". Man var naturligtvis såld på en gång. Vi fick döpa henne, hon fick namnet Jaquelina efter en arbets kamrat till Christina.

Jaquelina är mamma till Sjövikens Aron och Sjövikens Addi. Aron i sin tur är far till Havskattens Arja som ju finns i ett antal stamtavlor. Jaquelinas mamma heter Coloseums Diana Verdi och är en av de vanligaste förekommande honor i gamla danska stamtavlor. Dianas pappa är Pan´s Sylvetser en av de mest betydande hanarna i Sverige och en av de första importerade nog om detta.
Jaquelina kostade 1000 kr, väldigt mycket pengar då tyckte vi, hon är nu snart 18 år gammal och "still going strong", hon är ute och promenerar om dagarna och har ett bra liv.

Innan vi åkte hem frågade Linnea om vi inte kunde komma på utställning i Göteborg på hösten. Vi var väl lite tveksamma men till slut sa vi ja.
Om jag inte minns fel så var det fyra skogisar på den utställningen och det var ganska mycket. På vår första utställning i Halmstad var hon ensam skogis.
På den första utställningen träffade vi Barbro och Carola Carlsson, som fortfarande är medlemmar i vår klubb, Föreningen Hallandskatten.

Vi hade ju planer att para henne, men var får man tag i en han katt?
Jag hade hört att det var i stort sett omöjligt att få para med en SVERAK katt, men jag är ganska enveten, så jag började ringa runt till lite folk. Jag fick numret till en som hette Marianne Rauhut, så jag ringde upp henne och frågade om jag fick para med en av hennes hanar. Det verkade väldigt positivt ända tills jag nämnde att jag var medlem  i IDP (Independent), då blev det tvärstopp. Jag förklarade att katten var till hundra procent SVERAK katt i stamtavlan, och att hon till och med ägade Pan´s Sylvester som var morfar till min katt, men nej det gick inte. Jag undrade om hon hade någon hon kände som kunde tänkas vilja låna ut sin hankatt till en utomjording.
Efter många om och men fick jag numret till en tjej i Helsingborg, Bodil Alm, som hade en katt som hette Enebackens Cicero. jag ringde till henne och hon var jättepositiv,  det var inga problem ens när jag nämnde att jag var IDP. Hon var ny i kattvärlden och kunde inte heller förstå varför det skulle vara problem att andvända varandras katter.

Vi parade Jaquelin med Cicero och det blev väldigt fina kattungar. Addi och Aron, Amos och Aneta. Vi låg mest med huvudet inne i en garderob hela dagarna när de var små och när de växte upp och började springa omkring var det mycket bättre än TV. Förresten, jag och Marianne hade väldigt roligt åt den här första kontakten, när vi lärde känna varandra. Jag och Marianne har varit goda vänner sedan dess. Hon hade hört en väldig massa konstigt om folk från IDP, men hade väl inte träffat någon förrut.

Vi gjorde två parningar med Niros Chico, bror till Niros Dunder som är pappa till Pan´s Polaris. Sedan dess har vi gått runt alfabetet en gång och är nu inne på P för andra gången. Det börjar bli lite problem med namnen, vi är väl uppe i 150 kattungar vid det här laget och fyrtio kullar. Men det fantastiska är att vi tycker att det är lika roligt med kattungar nu som första gången. Man får kattungeabstinens efter några månader utan kattungar.

I bildgalleriet skall jag ha med så måga "gamla katter" jag kan. Om det är någon som har en bra bild på någon gamal känd katt fårn ni gärna maila den till mej.